En dag i Fårösund. Blev nästan förbannad på att allting står stilla. Ingen av dom 2 pensionerade barnen rör ett jävla finger eller visar upp sig. Lågt! En som jobbar heltid däremot ska slita arslet av sig. Fy fan. Stackars min pappa! All ilska som han har för allt slit o tjat, de släpps inte ut förrän hemma. På oss barn. Det är också lågt! Jag tror att alla borde ta sig en funderare och se över sin situation. Punkt.

Ja.. efter 17637651762537687657627365726357 stycken långa duuuuu, och "så ska de där göras", och "de är så skitigt, det är så mycket tvätt, jag är så ful, blommorna ska vattnas" osv så gav mitt inre upp. Vi tog ett krafttag, mina syskon och jag. Dom enda barnbarnen som visar sig och sliter halvt ihjäl sig när man kommer o hälsar på. Ut med mattor, in med dammsugare. Dammvippa,rengöringsmedel,hela faderullan. Med gott samvete kunde vi lämna huset rent, utan tjat. Men vänta! det är inte slut där! Jag målade naglarna och pysslade, vi lagade mat, handlade, rensade kylen o massa annat.

Och tro inte att det räckte, för vi har nog en lista som är en halvmeter till nästa gång vi kommer, på vad vi ska göra. Helt galet! Och så ska man ju åka hem.... Vilket liv det blir då. Herregud! Ledsen farmor.com.

Hem i rallyfart och slängde på stekpannan och mat så det stod färdigt än en dag när lilla mamma klev inför dörren. Trött o sliten, typ väderbiten....

För en gångs skull lyckas jag sno internet. Då närmar sig klockan halv 8, och jag måste till tvn. Typiskt. Imorgon ska jag ringa till en KBT. Wish me good luck! Ciao :)

Vad är det som sätter punkt för det som kallas ens hem? Är det att man har ett eget rum? tak över huvudet? Eller familjen runtom sig?

Idag är det en gå-och-grubbla-dag. Så in i bomben.

Jag saknar tiden som jag missade med min mamma, och den mamman som lyssnade när jag dök upp efter alla år. Den som alltid var glad, och inte somnade framför tvn varje kväll kl 18. Jag saknar förr i tiden. Jag saknar min pappa som han var förut. Jag saknar gymnasietiden och utflykterna och äventyren som gjordes. Jag saknar tiden då jag tog kontakt med min syster. Den va speciell. Nästan som att va nykär. Eller få en ny familjemedlem som man ville berätta och visa allt för. Jag saknar att bo "hemma" hos pappa, att va hushållerskan,och att få ta hand om min familj.

Jag saknar min hela familj. Det som jag hade förut.

Vart är jag nu? En vilsen liten själ, som saknar hem. För ja, jag tycker inte att jag har nånstans o ta vägen. En mamma hos sin nya sambo som jag inte kan komma överrens med hur mycket jag än försöker. Här städar jag,plockar deras saker som dom lägger överallt,torkar o sopar och håller rent efter 2 vuxna människor. Inte förrän idag förstår jag att jag har halkat in i det liv som jag befann mig i under mina föräldrars skilsmässa. Jag bara finns för att serva alla andra. Tänk om någon kunde hjälpa mig. Eller om jag kunde komma hem till ett städat hus med avtorkade bänkar och utan en meter disk på bänken. Jag vet att det inte finns nån lag på att man ska ha det städat, men alla trivs bäst så. Det har dom själva erkänt. Nåväl...

En syster flyttar. En pappa som lever för sitt jobb. En bror som är i full färd med student. och har chansen att skaffa ett klokt liv, det som jag aldrig hann innan min panikångest kom. Jag har ett rum, som är helt och fint, längst ut på vår arma lilla ö. Men vattenpumpen är kaputt och utan toalett och vatten kommer man inte så långt .Men vart kommer man utan inkomst och med en trasig bil? Och en panikattackerad kropp som har problem med magen? Hjälp!

Tina söker hem, en klok familj och ett nytt friskt liv!

Ikväll hade jag maten färdig på borden, allting va så rent o fint o städat. In klampar leriga skor, hunden ska lekas med så håret bara rasar av, smulor ska sopas ner på golvet, handfatet ska kletas ner med tandkräm och hår från rakapparaten. (bara en liten hint av grejer som görs!!!) Gaaaaaaaaah! Jag blir galen! Otacksamma människor!

Idag och 4 veckor framåt håller jag tummarna för en endaste person. Cancer borde utrotas....

MELODIFESTIVALFINAL!!!!

Ikväll kommer bröderna Olofsson hit. Tacopaj o sallad ska ätas och vi ska sitta klistrade framför tv´n kl 20.00

Här är ett av kvällens bidrag som gör mig så glad och ger mig sprattel i benen!

HALLÅÅÅÅ! Nästan en hel vecka sen sist. Jag har haft en snuskigt dålig vecka i sängen. Försökt ta mig ut i solen på promenader och göra något här hemma.

I morse mådde jag ruskigt konstigt, vilket startade redan igår kväll när jag gick o lade mig. Jag skulle kräkas, jag hade feber jag skulle fly, jag skulle röra på mig. Men jag försökte ligga på soffan och lugna ner mig. Det gick inte. Jag började skaka och gråta, såg knappt nånting och tänkte att jag sjöng på sista refrängen. För jag trodde jag va nära döden. Mamma försökte hålla om mig, men jag fick panik. Tur att jag inte va ensam hemma! Mamma fick ialf nog och ringde sjukvårdsupplysningen, vilket i sin tur skulle koppla oss till min vårdcentral på Korpen, fort. MEN, den va stängd, så vi kom till Roma. Fick en telefontid och det var väl egentligen min räddning. Jag orkar inte berätta allting om o om igen, så det gjorde mamma, men innan vi lade på så pratade jag med farbror doktor. En sån härlig typ! Han fick mig genast mycket lugnare. På måndag listas jag om till Romas vårdcentral, nya blodprov ska tas, undersökningar ska göras och lite annat. Jag fick omgående en medicin över helgen eftersom kroppen går på högvarv dygnet runt. En muskelavslappnande.. Känner mig som en knarkare. Äter ju så starka mediciner emellanåt! Jag som är emot sånt egentligen! Men det är min enda utväg.

Modri och jag slängde på oss kläder o åkte till apoteket. På kvällen tog jag en tablett. Det kändes som om onda bitar ramlade av kroppen. Den blev som en degklump, men magen, den är fortfarande som ett tröskverk. Svid o bränn o oroligheter. Men det är skönt att kroppen är avslappnad. Jag är i dimman....

Och sen då? Ja, idag gratulerar vi min fina A-kusin Niklas "Grönis" Grönlund. 22 jäkla år! HURRA!

Yiiha! Känner mig som ett litet dagisbarn som blir hämtad o lämnad på ställen. Så är det när man är sjuk o bilen ska lagas!

Idag rullade de in en volvo på gården, med fint sällskap i. Det var sol och jag drog på mig klänning o skinnjacka (DUMT VAL!!! Svinkallt.se!) Vi åkte till stan. Letade efter gympadojjor, utan framgång. Spatserade på öster och tvättade bilen i tvättautomat. Jag knaprade sötmandel så det stod härliga till. En tjej med panikångest, instängd i en bil I EN TVÄTTAUTOMAT! Världens mardröm. Men det gick! Fick även en rundtur i Väskinde. Fint ställe med fina hus. Påminner om Vibble! O så blev jag kär i Skäggs gård..

Jag o mina gårdar...... Vad ska de bli av mig?

Mmm, idag har vi syskon haft syskonfika med min systers kille. 3vligt!

Hej hallå! Idag tvingade jag mig iväg igen. Med mamma och syster. Vi var på Toggas byggåtervinning och skulle leta toalett, men de fanns ingen fin. Dock var hans butik rena guldgruvan med fina saker. Jag ville ha sååå mycket!

När vi ändå var i stan så skulle vi leta några påskgrejer eftersom de finns ganska lite av det i det här huset. Kupan var smockfull så vi åkte till Katthemmets loppis. Det var ju fint och det är en god tanke, men det luktade skunk. Precis inne vid ingången låg dock den största o fetaste katten. Gustav! En röd katt med rosa nos, han sov och gosade med folk som klappade på honom. Han ville ha ett hem. Jag ville ha han! Men det funkar ju inte när jag inte har något klokt hem. Doh!